Starkater

Igår kväll tänkte jag läsa något riktigt tråkigt för att somna snabbt och tog den tjockaste boken ur bokhyllan; Olaus Magnus Historia om de Nordiska Folken (från 1555). Tyvärr vad det alldeles för intressant för att somna till.


Saker som hände på 1500-talet ser vi idag närmast som legender och sagor. Men i den här boken beskrev Olaus Magnus vad de på 1500-talet berättade för sagor och legender, från ännu äldre tider. Det är berättelser som närmast fallit i total glömska idag. Jag sökte på Starkater, som figurerar i kapitel fem, och fick endast tre träffar (några till om man söker på Starchateri).

Jätten Starkater

Jättar

Kapitel fem handlar om jättar. Men det är inte de mytiska väsen vi idag förknippar med jättar utan vanliga människor som var ovanligt storväxta. Inte bara fysiken och styrkan definierade en jätte. Han (eller ibland hon) var även en jätte när det kom till dygd och moral*. Större delen av kapitlet handlar om jätten Starkater tavasten (från området Tavastland [1] [2]). Det framgår inte om berättelsen är baserad på en verklig person eller bara en saga. Enligt legenden ska han i alla fall ha levt någon gång runt tiden då Jesus föddes och som källa hänvisar Magnus till Saxo Grammaticus.

Nykterhet och återhållsamhet

Enligt legenden var Starkater så som en spegel av [motsats till] 1500-talets njutningsfulla tidevarv. Den tappre Starkater älskade enkelhet och gillade inte omåttlighet i måltidsväg och visade vördnad för dygden och gamla tiders återhållsamma sed. Han efterfrågade blott en lantlig och enkel kost och avskydde slösaktigt lättsinne beträffande måltider. Själv åt han bara rökt och härsken mat. Stekta och kokta rätter fann han motbjudande. Danskarnas överdådiga levnadssätt, som införts efter tysk sed, menade han ledde till att danskarna förvekligades. För att övertala människor till måttlighet och nykterhet sjöng han Starkaters sång:

Tappra mäns näring är råa** köttet.
Ej jag tror, att den som, med mod i bröstet,
Tänker jämt på krigiska lekar kräver
Präktiga gillen.

Förr din tandgård låte du slita sönder
Med sitt bett det styvnade skägget, än du
Låter glupskt i rymliga svalget sjunka
Bräddade mjölkfat.

Jag har undflytt kostliga gillens ödsel,
Huldat om min mage med härskna rätter;
Mat som kokats endast var få till fröjd i
Åldriga tider.

etc

Bland Starkaters följare fanns många som aldrig ens unnat sig att smaka en rusande dryck. De ville inte att återhållsamheten, tapperhetes styrkebälte, skulle förkvävas genom vällevnad. Så främmande var deras håg för löslighet att de ansåg det ovärdigt att åskåda komedianter eller gycklare. Allt för att de inte, med någon lastens smitta, skulle fläcka det sanna mannamodet eller sin krigiska ryktbarhet.

Bragder

Till sin kroppsbyggnad, vida över människors vanliga mått, erbjöd han anblicken av en jättelik massa, men hans kroppsliga styrka och tapperhet svarade mot hans storlek; också ansågs han inte stå tillbaka för någon dödlig i mannamod. Så vitt utbredd var hans namnkunnighet, att hans bragders och hans namns rykte fortlever än i denna dag i den största berömmelse [åtminstone fram till 1500-talet, idag, ytterligare 500 år fram i tiden, är det inte lika många som hört talas om honom].

Till att börja med dödade han Norges konung, genom strypning, varvid han åt gudarnas ynnest helgade detta dåd som kommande bragders lärospån. Därefter drev han vikingens yrke, härjade länderna vitt.

(Sen följer en lång lista på alla hans stordåd som skulle gjort själva Herkules avundsjuk. Men de hoppar jag över här.)

Efter att han vunnit alla dessa lysande segrar återvände han till Sverige och ingick i förbund med Haldan. Hans håg var bortvänd från njutningar, han var ständigt upptagen av tanken på vapen, och han sade aldrig ha unnat sig att smaka en rusande dryck. Han tålde inte inbjudningar till gästabud, som han påstod vara en sed passande för gycklare och snyltgäster, detta löpande efter stekoset i andras kök för att få lite finare mat. För den skull plägade han, som vore det honom en oförrätt tillfogad, strängt straffa de som bjöd in honom.

Sen följer ännu fler beskrivningar av krigiska övningar tills Starkater till slut blivit gammal och svag, efter att ha levt i tre mansåldrar.

Död

När han till sist lutade mot ålderdomen ville han inte att den skulle vålla honom förlust av hans gamla rykte och ära så han valde en frivillig utgång ur livet. Ty i gamla tider ansågs det vanhedrande för dem som ägnat sig åt krigsvärv att dö av sjukdom. Det guld han förvärvat genom att nedgöra tyrannen Ole [den raske] bar han runt nacken i avsikt att köpa sig en baneman. Han ansåg det lämpligt om han använde det guld han fått för att döda en annan till att göra slut på sitt eget liv … Starkater erbjöd Hather sitt svärd, böjde nacken och sade till honom att om han, efter fullbordat dåd, innan liket föll till marken, lyckades springa mellan huvud och bål, skulle inga vapen någonsin kunna såra honom. Hather drev kraftigt till med svärdet och högg huvudet av gubben; det berättas att då det skildes från kroppen och damp till marken, det bet med tänderna i torvan. Banemannen, som fruktade att där kunde ligga svek under löftena, avhöll sig från språnget. Om han varit obetänksam nog att göra det hade han måhända blivit begraven under den döda kroppen vid dess fall och med sitt eget liv fått plikta för att han dödat gubben.

* Starkater var återhållsam och dygdig enligt Olaus Magnus. Men man får komma ihåg att Magnus var katolsk präst. Det är mycket möjligt att Starkater i tidigare berättelser har beskrivits utan dessa katolska dygder.

** Med rått kött menas förmodligen rökt kött [källa]

Annonser

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i Historia. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s