Ordstäv

De flesta känner till vad ordspråk är. Exempel:

  • Vore lögn latin vore de lärda många.
  • Hellre fri i nöd än träl med sockerbröd.
  • Förbjuden väg är ofta hårt sliten.
  • Ärlighet varar längst, ty den slits minst.
  • För sent stänga stallet, när hästen är borta.
  • Förståndet sitter i huvudet, inte i skägget.
  • När man blir gammal får man många lyten, näsan den dryper och rumpan den ryker.

En variant av ordspråk som var vanlig förr i tiden var ordstäv. Medan ett ordspråk kan vara högtidligt, sedelärande, naturmålande, filosofiskt osv är ordstävet alltid humoristiskt (skämtsamt, satiriskt, tvetydigt eller ironiskt). Ordstävet känns igen på sitt egendomliga bihang, sa han, sa hon, sa gubben, sa gumman osv. I ordstävens värld är det svansen som styr, den är så att säga pricken över i:t.

Jag får tacka alla som hjälpt till, sa flickan vid barndopet

Jämfört med ordspråkens humor är ordstäven mer folkligt uppsluppna, ordvalet mer drastiskt, men satiren ibland något mildare. Istället för en avhandling om ordstäv kommer några konkreta exempel. Ett litet urval från en stor mängd ordstäv (nedtecknade av Fredrik Ström under början av 1900-talet). De ger en spännande inblick i hur livet och humorn kunde te sig på den tiden. Lägg märke till svansens roll för den humoristiska poängen.

Blandat urval

  • Ursäkta att jag tar mig friheten, sa fången när han rymde från fängelset.
  • Allt detta är mitt, sa gubben, tog sig i skägget.
  • Nu tar jag mig vatten över huvudet, sa han som drunknade.
  • Du döljer något, sa abborren till metmasken.
  • Jag krånglar så jag kunde rent slå ihjäl mig, sa gubben, skulle hänga sig och repet brast.
  • Nu är det slut på 30-åriga kriget, sa bonden, miste hustrun.
  • Damerna först, sa skomakarn och pekade på käringen sin när döden trädde in i stugan.
  • Här ska bli svart på vitt, sa sotarn, satte sig i snön.
  • Blod är tjockare än vatten, sa slaktarn och spädde ut det.
  • Och detta kallas fastland, sa matrosen när han gick full.

Gubben (tänk Åsa-Nisse)

  • Det låter otroligt men är verkligen sant, sa gubben, satt och ljög.
  • Det ser mörkt ut, sa gubben, titta upp genom skorstenen.
  • Det är bra att ha någon att skylla på, sa gubben när han gifte sig.
  • Ont krut förgås ej så lätt, sa gubben när gumman friskna till.
  • Nu har jag beslagit henne med Guds ord, sa gubben när han slagit gumman i skallen med bibeln.
  • Till Amerika, bara baken håller, sa gubben när han blev sparkad av tåget.
  • Vad bryr jag mig om jag lider, bara min granne lider med, sa gubben.
  • Det är både ömkligt och löjligt, sa gubben när gumman dog.
  • Seså, seså, hasta lagom, sa gubben till döden.
  • Fattigdomen är stor men vi är många om den, sa gubben.
  • Har jag syndat mot nio Guds bud är det väl inte värt pruta på det tionde, sa gubben, fick lust till nästans hustru.
  • Huller om buller, sa gubben, var fuller.

Gumman

  • Inte är det stor skillnad mellan mig och gubben min, men Gud ske pris allt för den skillnaden, sa smedkäringen.
  • Ungdomen rasar, sa gumman, ramla utför trappan.
  • Det var nära ögat, sa gumman, sparka grisen i ändan.
  • Det är långt härifrån och dit, sa gumman, pekade på månen.
  • Det var ett litet roligt kalas, sa gumman när hon begravt sin man.
  • Du ska bjuda på mer än sång, sa gumman, åt upp kanariefågeln.
  • Lite kiv ökar bara vänskapen, sa gumman när hon slog gubben med vedträt.
  • Så ska det tas, sa gumman, tog loppan med hovtången.
  • Akta dig gubbe, så inte knapparna tar, sa gumman när hon slog gubben med byxorna.
  • Jag är gammal som fan, sa gumman åt prästen, och min syster är två år äldre.
  • Du är stor i orden men liten i ullen, sa gumman till grisen.
  • Vi sluter väl fred då och ger hälften var, sa gumman till döden.
  • Förut har ungdomen prytt mig, men nu ska kläderna pryda mig, sa gumman.
  • Så är det när man inte har någon tidning, sa gumman när prästen sa att Jesus dött.
  • Det blir gott och varmt för mig som är gammal, sa gumman när prästen predikade om helvetet.
  • Prat fyller ingen mage, tacka vet jag ett stop öl, sa gumman.
  • Nu blir jag både full och mätt, sa gumman, åt gröt och brännvin.
  • Har ni sett på fan, sa käringen, fick se kungen.
  • Det är ingen som vet var haren har sin gång, sa käringen, satte snaran i skorsten.
  • Här ska ni få se på rök, sa käringen, tände eld på gubben.
  • Den är som skapt åt ryggen, sa käringen, låg i rännsten.
  • Det både värmer och klär, sa gumman om löständerna.
  • Det är rörande, sa käringen, sålde slevar.
  • Det är jag som består skjutsen, sa käringen, gav gubben en fot i ändan så han ramla utför trapporna.
  • En olycka kommer sällan ensam, sa torparkäringen, fick tvillingar.
  • Var sak har två sidor, sa käringen, vände koftan.
  • Det var nära ögat, sa gumman, slog sig på stortån.
  • Bara Gud vallar kon i dag, så vallar jag den i morgon, sa gumman.
  • Alla vill ha mig, men en måste få mig, sa käringen till vargarna.
  • Det blir en het dag i dag, sa käringen då hon skulle brännas [på bål].
  • Nu kan jag också se, sa käringen när hon svedde ögonbrynen.
  • Den som lever får se, sa käringen, låg för döden.
  • Konsten övergår makten, sa käringen när hon kröp och fes.
  • Något ska man göra till tidsfördriv, sa käringen, brände bibeln.
  • Låt mig se, sa käringen och blundade.
  • Ditåt lutar det, sa gumman, gick på sne.
  • Det lider och det lockar, sa käringen, tappade kjolen.
  • Svårt att hålla det man inte har i näven, sa gumman och släppte en fjärt.
  • Bättre ont ha, än ont mista, sa käringen, miste gubben.

Flickan

  • Jag får tacka alla som hjälpt till, sa flickan vid barndopet.
  • Inte långt till dussinet, sa flickan, fick trillingar.
  • Här är min mun och här är min mus, sa flickan, släckte ljuset.
  • Det rensar magen, sa flickan, fick tvillingar.
  • Barnhem, sa flickan, klappa sig på magen.
  • Allting klär ett vackert ansikte, sa flickan, provade nya skor.
  • Efter söt klåda kommer sur sveda, sa flickan, fick barn.
  • Det händer den bästa, sa flickan, fick pojken.

Pojken

  • Här ligger en hund begraven, sa pojken, satt vid sin fars grav.
  • Det är inte ofta far dör, sa pojken, söp sig full på gravöl.
  • Inte illa, sa pojken när prästen glömde förhörsboken.
  • Inte vet jag vad det är för bokstav, men det var fan så likt spader ess, sa pojken åt prästen.
  • Farligt för ögona, sa pojken när han åt med kniv och gaffel.
  • Ingen skam att bjuda till, sa pojken, fria och fick nej.

Fan (symbolen för det onda)

  • Kaka söker maka, sa fan till kulstöparen. (författarens kommentar, ”Två onda makter finner varandra. Ger oss upplysning om att allmogen även i forna krigiska dagar vände sig bort från den blodiga leken på krigsärans fält.”)
  • Trogen tjänare, sa fan om soldaten.
  • Lika barn leka bäst, sa fan när han dansade med prästen.
  • Hårt mot hårt, sa fan, bet i sten.
  • Tjocka släkten, sa fan om bolagsherrarna.
  • Man lär så länge man lever, sa fan, läste bibeln.
  • Det var fan, sa Filén, titta i kikarn och bleknade. Det var Filén sa fan, titta i andra ändan.
  • Blankt omöjligt, sa fan, skulle lugga en flintskallig präst.

Prästerskap

  • Det här tycks bära rent åt helvete, sa prästen då hästarna skenade mot kyrkväggen.
  • Det var dit jag ville komma, sa prästen, predikade om helvetet.
  • Synden tar jag på mig, om du tar på mig, sa prästen till pigan.
  • Gör ej som jag gör, utan som jag säger, sa prästen.
  • Jag ska lära dig ljuga, sa prästen, slog pojken i huvudet med bibeln.
  • Lite av varje, sa prästen, fick loppor i plånboken.

Adel

  • Ur vägen, här är jag herre, sa adelsmannen, låg i diket.

Bödeln (mästerman)

  • Käre vän, sa fan om mästerman.
  • Akta huvet, sa mästerman.

Klockarfar (organist/klockringare) och hans folk

  • Där fick du en fet stek, sa klockarn till fan när prästen ramlade i graven.
  • Nu kommer vi till nya testamentet, sa klockarn till prästen, när han lämnade över honom till kungörelserna.
  • Skåder, skåder här nu alle, sjöng klockarn när prästen tappade byxorna vid altaret.
  • Så ska det låta, sa klockarn, föll i orgelverket.
  • Ärad vare Gud i höjden, sa tornväktaren, föll ned från Uppsala kyrktorn.
  • Svårt att leva, sa dödgrävaren, när ingen dör.

Krigsmannen

  • Marschera ni på pojkar, jag kommer efter, sa generaln.
  • Vem fan har gett dig permission, sa gardisten, fick se lusen på västen.
  • Klang i dukaten, sa knekten, när han satte käringen på disken.
  • Sjön suger, sa gardisten, gick över Slussen.
  • Hit och dit är lika långt, sa gardisten, gick till krogen istället för till kyrkan.

Politiker

  • Tig när du talar med mig, sa patronen till åbon.
  • Gud bevare konungen, fosterlandet klarar sig nog, sa talmannen.
  • Här går livligt till, sa riksdagsmannen, rev sig i huvudet.

Lagens väktare

  • Det hör inte hit, sa domarn om rättvisan.
  • Vad tjänar mened till om den inte brukas, sa advokaten.
  • Är bara på landsvägssyn, sa länsman, låg i diket.
  • Ligger du där bror, sa grisen, såg konstapeln i rännsten.
  • Batongen gör slag i saken, sa konstapeln.
  • Det svider i ryggen, sa polisen, gick förbi borstbindarn.

Skräddaren

  • Lagerkvist är mitt namn, sa skräddarn när käringen slog honom.
  • Ro hit med båten, sa skräddarn.
  • Hoppzig von Danzig, sa skräddarn när han hoppade från femte raden.
  • Renlighet är en dygd, sa skräddarn, vände skjortan på julafton.
  • Ska jag spela med dig ska jag ha trumfess, sa skräddarn till döden som bjöd på svängknack.
  • Varde ljus, sa skräddarn, drog upp rullgardinen på morgonen.
  • Ditt liv hänger på en tråd, sa skräddarn till synålen.
  • Det kan man kalla sy, sa skräddarn, damp av bordet och tog tre stygn innan han nådde golvet.

Skomakaren

  • Hoppzig från Leipzig, sa skomakarn, hoppa från femte raden.
  • Jag arbetar på allas undergång, sa skomakarn.
  • Den som söker han finner, sa skomakarn, hitta träskon.

Bagaren

  • Fan i min anda, sa bagarn, drogs med döden.
  • Här ska bli andra bullar, sa bagarn, satte sig på tråget.
  • Sjön suger, sa bagarn, gick över Slussen.

Den glade sjöman

  • Botten opp, sa skepparn när skutan sjönk.
  • Man lär så länge man lever, sa båtsman, slogs med döden.
  • Låt mig sköta bägarn, sa sjöman vid nattvardsbordet.
  • Usch vad han är ful, sa sjöman om tombuteljen.

Bonden

  • Det var fan, sa bonden, mötte biskopen.
  • Nog sköt jag rätt, men fågeln satt snett, sa bonden.
  • Guds ord får man aldrig för mycket av, sa bonden, slog bibeln i skallen på gumman.
  • Nej tack, herr djävul, jag äter inte eld, sa bonden då sotarn bjöd honom en cigarr.

Smått & Gott

  • Livet är en dröm, sa kyparn och sköt sig.
  • Nu går det för långt, sa plåtslagarn, ramla utför taket.
  • Den går över mitt förstånd, sa kolingen då lusen gick på hatten.
  • Ändan kröner verket, sa urmakarn, satte sig på klockan.
  • Det går en oro genom tiden, sa urmakarn, blev bysatt.
  • Slumra ljuvt, du lilla, sa kolingen, släppte loppan i Strömmen.
  • Utan mig inget öl, sa tunnbindarn.
  • Det kan ju inte stå i evighet, sa murarn när tornet rasade.
  • Här behöver spacklas, sa målarn, vakna bredvid gärdsgården.
  • Det var jämt skägg, sa barberaren, rakade käringen (alt. katten)
  • Vilken av herrarna är frun, sa betjänten.
  • Ingen ko på isen, sa drängen, hållt i svansen.
  • Det är varken den första eller den sista, sa horan.
  • Nu ska bena gå, sa drängen, sprang till krogen.
  • Den som väl låge, sa den late, satt i sängen.
  • Skönt att ha en ny kam, sa den flintskallige.
  • Det hänger på håret, sa den skallige.
  • Låt mig se, sa den blinda, när den halta skulle dansa.
  • Släpp in mig, sa han som var full och låg och knacka på en björk och trodde han var vid dörren hos fästmön.
  • Himmelens väder, sa tiggarn när det regnade.
  • Jag går mot döden vart jag går, sa han som gick omkring i anatomisalen.
  • Jag förstår, sa han som inget begrep.
  • Bäst att vara nöjd med sin lott, sa han som låg full i landsvägsdiket.
  • Är du på resande fot, sa luffarn, fann lusen i skägget.
  • Solen är min bror och månen min syster, så nog har jag fina släktingar, sa luffarn.
  • Nu är du en bärgad karl, sa kolingen till kamraten som han räddat från att drunkna.
  • Sant var det, sa ljugarn.
  • Jag ser dina plågor, men kan inte hjälpa dig, sa tjuven åt domarn.
  • Det var nära ögat, sa han som sköt av sig näsan.
  • En gång är ingen gång, sa den som hängde sig.
  • Den förbannade brådskan, sa han som kröp och sket.
  • Gudskelov, jag fryser inte om fötterna, sa han som gick på träben.
  • Bäst att tiga, sa han som sagt allt han visste.
  • Det var otur, sa den som miste turen.
  • Det rör ej min yttersta tröja, sa den som hade sju.

Nu tror jag vi slutar (sa han som fick stryk)

Annonser

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i Historia, humor. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ordstäv

  1. Andersflanders skriver:

    Mja, jo.. småkul 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s