Platons fem regimer

platon

Platon av Rafael

Flera gånger har jag börjat läsa både Staten och Republiken av Platon, men har aldrig kommit särskilt långt. Nu började jag från andra hållet och kollade Nordisk Familjebok och Wikipedia för att få en sammanfattande helhetsbild. Det lyckades och nu återger jag sammanfattningen själv.

Platon beskriver goda egenskaper hos människan som dygder. Den övergripande dygden är rättskaffenhet som kan delas in i tre kardinaldygder, som var och en förknippas med olika delar av själen:

  1. Vishet
  2. Tapperhet
  3. Måttfullhet

Staten är i stort vad en människa är i smått. En organism, ett levande väsen. Den har därför samma ändamål som människan, rättskaffenheten.

Själen består av tre delar och staten består av tre stånd (som förknippas med kardinaldygderna):

  1. De styrande (filosofkungarna)
  2. Väktarna (krigarståndet)
  3. Det närande ståndet (arbetarna)

Platon diskuterar i Republiken fem typer av regimer. Han börjar med idealstaten, som sedan degenererar* steg för steg:

1. Aristokrati

Idealstaten. Styrs av en filosofkung, en filosof som styr som kung, eller en kung som filosoferar. Han är intelligent, rationell och förälskad i vishet. Filosofkungens själ är av guld och han omger sig av väktare, vars själar är av silver. Varken filosofer eller väktare får ha några privata intressen och de får inte ingå äktenskap. Resten, majoriteten av befolkningen, har själar av antingen järn eller brons och de tillåts, till skillnad från de två högsta stånden, att äga privat egendom.

Filosofikungen har tränats i gymnastik, matematik och konst. Hans själ har lugnats av att ha sett en högre sanning och lockas därför ej att missbruka sin makt för egen vinning.

2. Timokrati

Aristokrati degenererar till timokrati när människor med själar av brons eller järn kommer till makten (efter missbedömningar). Den timokratiske mannen lutar mer åt krig och strävar efter makt eftersom hans själ inte renats genom gymnastik och mental träning. Timokraten är lydig mot överheten och respektfull mot andra medborgare, men aggressiv mot slavar.

3. Oligarki

Fröet till oligarken finns redan hos timokraten, som tillåts äga privat egendom och därmed kan samla på och slösa med pengar. På grund av nöjet som förknippas med att spendera pengar börjar ägande betraktas som en dygd och ledarna fokuserar på att tillfredsställa medborgarnas materiella lustar. När den politiska makten till slut innehas endast av rika människor har timokratin degenererat till oligarki.

Oligarken är timokratens son. Han avfärdar ambitionerna hos sin själ och ser dem som skadliga. Istället strävar han efter pengar och lever bara för att berika sig själv. Den enda av de tre kardinaldygderna oligarken har kvar är måttfullhet, men den kommer inte från etik, utan från insikten att slöseri minskar ackumuleringen av pengar.

4. Demokrati

Oligarki degenererar till demokrati, där friheten står över allt, men där friheten också innebär slaveri. Den demokratiske mannen är oligarkens son. Till skillnad från sin far är demokraten besatt av onödiga begär, sådana vi kan lära oss att motstå (t ex begär efter rikedom). Den demokratiske mannen är fri att göra vad han vill, men lägger sin fokus på vad han kan köpa för pengar. Hans liv har ingen högre mening, ordning eller prioritet och han är slav under sina begär.

5. Tyranni

Demokrati urartar till sist till tyranni där ingen längre har någon disciplin och samhället störtas i kaos. Ur kaoset reser sig tyrannen och tar makten. Folket hatar honom och försöker störta honom, men inser att de inte kan.

Den tyranniske mannen är demokratens son och den värsta av människor. Han är uppfylld av begär efter illegala lustar, som att mörda för nöjes skull, och har inga hämningar. Endast livets njutningar intresserar honom. Han spenderar alla sina pengar och lever sedan ett eländigt liv. Tyrannen är fånge under en laglös herre. Både han och hans familj riskerar att bli mördade av folket som hämnd för hans laglösa handlingar och han blir rädd för att gå ut; fånge i sitt eget hem.

* Notera att demokrati inte återfinns förrän på plats nummer fyra

Annonser

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i Idéhistoria, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s