Varför konspirationsteorier är populära

Alt under Ctrl

1997 skrev Robert Anton Wilson boken Everything is Under Control som sammanställde några intressanta konspirationsteorier. I boken blandas vansinniga teorier med trovärdiga så att läsaren hamnar i ett osäkert kanske-tillstånd där hen funderar på vad av det här som skulle kunna stämma. Aristoteles logik baseras på att påståenden kan vara antingen sanna eller falska, men Wilson rekommenderar att istället gradera konspirationsteorier. Om en skala mellan 1 och 10 används kan t.ex. 1 betyda absurd och 10 mycket sannolik. De flesta teorier går att placera någonstans där emellan, alltså varken helt sanna eller helt falska. Wilson kallar denna logik för Maybe Logic. Vissa har dragit halsbrytande slutsatser om konspirationer, som att bara för att ett påstående i en konspirationsteori inte stämmer så kan inga konspirationer existera. Det kan liknas vid påståendet att snö inte existerar bara för att det inte snöar här just nu. Hela vår historieskrivning innehåller från dag ett exempel på verkliga konspirationer, som t.ex. P2, mordet på Lincoln eller merparten av de dokumenterade händelserna under Julius Caesars tid. Nedan är en kort sammanfattning av förordet till boken.

Skymning

Vidskepelse, liksom fladdermöss, flyger i skymningen, sade en gång Berthold Brecht. I osäkra tider, där folk inte vet vad som ska hända imorgon, tenderar vrickade konspiratiosteorier att frodas. När även myndigheterna fruktar konspirationer [inte litar på folket] slår teorierna ut i full blom. Folk behöver en berättelse. Även en nonsensförklaring till sakernas tillstånd är bättre än ingen förklaring alls och nyckeln till en bra historia, liksom till en bra konspirationsteori, är intrigen.

Tillitskarusellen

Om inte folket litar på myndigheterna litar inte myndigheterna på folket, och om inte myndigheterna litar på folket litar inte folket på myndigheterna. I och med att tekniken utvecklas kan myndigheterna övervaka folket allt mer effektivt och folket blir mer och mer paranoida och fientligt inställda till myndigheterna. Myndigheterna oroar sig för myndighetsskeptiska grupper som kan planera vad som helst, när som helst och befinna sig var som helst. Kulter, fredsaktivister, inbillade terrorister, extremister, fildelare osv. Denna nedåtgående spiral fortsätter tills antingen systemet kollapsar, pengarna tar slut eller ordningen återställs via gudomlig intervention. Under tiden växer nya konspirationsteorier hos både myndigheter och det övervakade folket.

Kalla kriget

Kalla kriget lämnade efter sig ett arv av spioneri, avlyssning och paranoia som inte längre fyller någon funktion. Men utvecklingen fortsätter ändå åt samma håll som om ett inbyggt tröghetsmoment fanns i politiken tills vi till slut hamnar i en Kafka-Orwelliansk värld där människors värsta fantasier känns allt mer troliga. Denna utveckling har till och med accellererat efter att boken skrevs 1997 (tänk september 2001). Där myndigheter misstror sina medborgare lär sig medborgarna snabbt att misstro sina myndigheter.

Desinformation

En annan faktor som ökar antalet konspirationsteorier är att myndigheters säkerhetstjänster har två huvuduppgifter:

  1. Samla in korrekt information.
  2. Plantera och uppmuntra inkorrekt information.

Myndigheterna behöver av naturliga skäl korrekt information. Men de behöver också sprida desinformation, genomföra mörkläggningar, täckmantlar osv för att lura den som för tillfället fungerar som ”fienden”. Dessa fantasier måste dock ha tillräckligt med verifierbara fakta i sig och framstå som så pass rimliga att de även lurar folk som inte (än) identifierats som ”fienden”. Säkerhetstjänsten fungerar ungefär som pokerspelare, de sänder ut falska signaler ibland och försöker hela tiden läsa av de korrekta signalerna.

Optimum Snafu

När folket inte ens vet vilka lagar de bryter mot eller vilka filter de triggar när de använder internet hamnar vi enligt Wilson i situationen Optimal Snafu. De i toppen får inte reda på vad som kan få informationslämnarna att bestraffas så de på botten (vi) håller tyst om mer och mer och börjar ägna sig åt självcensur. Till sist försöker de i toppen av pyramiden reglera saker de inte känner till det minsta om, baserat på rapporter som kan ha hittats på av lögnare och smickrare för att hindra de i toppen från att använda sin makt allt för destruktivt. Men om folk alltid ljuger lite för staten får staten en inkorrekt bild av vilka folket är, tycker och vill. Lagar kommer anpassas till ett fiktivt folk medan det verkliga folket kommer tycka lagarna är absurda och bli allt mer fientligt inställda till överheten. Karusellen snurrar allt snabbare medan konspirationsteoriernas till synes oändliga labyrint växer till sig.

Advertisements

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i humor, konspiration, Paranoia, Recension. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s