Diablo III

Sedan begynnelsen har ljusets och mörkrets krafter stridit, den Eviga Konflikten. Det sägs att segraren skall resa sig ur den apokalyptiska askan och regera över hela skapelsen. Från denna strid sökte en grupp änglar och demoner reträtt.

Ledda av ängeln Inarius stal änglarna Världsjuvelen och skapade med den de dödligas hem, Sanctuary (fristad). Där levde de en tid i fred och harmoni. Avfällingarnas barn kallades nephalem och besatt större kraft än deras föräldrar kunde föreställa sig. Kraften skrämde skaparna av Sanctuary, som åter befann sig i konflikt – denna gång med sina barn. Svek, ursinne och bannlysning avslutade änglarnas och demonernas herravälde, de som trodde de kunde undkomma den Eviga Konflikten. Med kraften från Världsstenen dämpade Inarius nephalems krafter, för att sedan försvinna.

Allt eftersom generationer kom och gick glömde nephalem sitt ursprung. De kallade sig människor och byggde städer, nationer och arméer utan att känna till sin sanna potential. Med tiden upptäckte människan magins mysterier. Genom att använda denna kraft kunde människorna avlägsna slöjan mellan Sanctuary och de Brinnande Helvetena, och drog därmed till sig uppmärksamhet från Prime Evils – herrar över den domänen. Sanctuary, en gång en fredlig värld, var inte längre dold från den Eviga Konflikten.

Slaget om Sanctuary, Syndakriget, slutade med ett fredsfördrag mellan det himmelska rådet Angiris Council och Prime Evils. Parterna beslutade att varken Himmelens eller Helvetets krafter skulle beblanda sig med Sanctuary och låta människorna välja sin egen väg.

Lesser Evils blev rasande över fredsfördraget mellan Himmelen och Helvetet. I sitt ursinne sökte de efter ett tillfälle att antända den Eviga Konflikten. Många av Helvetets oansenliga demoner startade en uppresning mot Prime Evils i ett uppror som kulminerade i den Mörka Exilen. De okroppsligade andarna av Diablo, Mephisto och Baal bannlystes till Sanctuary, där de spred terror, hat och förgörelse över världen.

Under ett privat ärende till Sanctuary upptäckte ärkeängeln Tyrael detta brott mot vapenvilan. För att undvika att oroa rådet – vilket ytterligare skulle riskera freden – samlade Tyrael tyst ihop en grupp människohjältar, Horadrim. Ärkeängeln gav själsjuvelerna till dessa nobla krigare och forskare och gav dem i uppdrag att spåra upp och befängsla Prime Evils i dessa stenar.

Horadrim var oupphörliga i sitt mod och vaksamhet, och lyckades med sin strävan: Prime Evils var fångade, inspärrade och undangömda. Men demonkungarna kunde inte hållas fängslade, och Tyrael hade inte räknat med deras kraft över människans vilja.

Diablo var den första att rymma, han hemsökte Tristram med onämnbara fasor, och färdades sedan maskerad som den Mörke Vandraren för att befria sina bröder.

Trots att Diablo och Mephisto så småningom besegrades, lyckades Baal undgå att fångas och fortsatte till berget Mount Arreat. Där besegrade han barbarerna vars uppdrag var att vakta den heliga Världsstenen, och fördärvade den. Tyrael hade anlänt för att ta itu med denna fasa, men han tvingades förgöra artefakten innan den kunda orsaka mer skada. Då han svingade sitt mäktiga svärd genom hjärtat av Världsstenen frigorde han skapelsens onämnbara kraft i en massiv explosion. Tyrael, Världsstenen, och Mount Arreat fanns ej mer.

Trots de relativt lugna år som följde Prime Evils nederlag, bär vinden ännu viskningar om undergång för den som lyssnar. Vildmarken kokar av väsen både skoningslösa och oheliga. När den Horadriska forskaren Deckard Cain återvände till ruinerna av Tristrams Katedral, för att söka efter ledtrådar som kan besegra anstiftelser till ondska, föll ett flammande förebud om undergång från himmelen, på själva platsen där Diablo en gång hölls fången. Denna eld från skyn har återuppväckt uråldrig ondska och kallat på Sanctuarys hjältar för att försvara de dödligas värld mot de Brinnande Helvetenas pånyttfödda krafter.

Kallet har gått ut: till de mäktiga barbarerna, som vandrar utan mål med bruten vaksamhet; till de nordliga munkarna, heliga krigare och rättfärdigas beskyddare; till trollkarlarna, östliga utövare av arkana konster – varelser som kan tämja världen… eller förgöra den; till visa och gåtfulla häxdoktorer av sydliga jungler, besvärjare och siare och utövare av ofattbara krafter; och slutligen, till demonjägarna – mänsklighetens sista försvarslinje mot de ylande horder av behornade vidunder som väller fram med Helvetets ursinne. Alla är kallade att stå upp mot ondskan, att ta upp vapen och kämpa mot det analkande mörkret.

Den yttersta tiden nalkas…

Advertisements

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i Idéhistoria, Mystik, Spel. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s