Överste Khadaffi är död

Khadaffi var en hänsynslös diktator, innesluten i sin egen värld och allmänt oberäknelig. Men vad säger folkrätten egentligen? Får vi gå in och avsätta en ledare för ett internationellt erkänt land på dessa grunder?

Säkerhetsrådet

Det internationella systemet verkar vara upplagt på följande vis: Först måste FN godkänna en resolution i säkerhetsrådet, där fem länder har vetorätt, innan omvärlden får ingripa. I fallet med Libyen avstod Kina och Ryssland i protest från att rösta om UNSCR1973, men de hade inte tillräckligt starka invändningar för att utnyttja sin vetorätt. Vetorätten sparas till när det verkligen gäller. Att avstå från att rösta innebär ungefär:

genomför insatsen då, om den är så viktig för er, men inte i vårt namn, och räkna inte med någon hjälp härifrån.

UNSCR 1973

Resolution 1973 gav rätt att upprätthålla en flygförbudszon (no-fly zone) för att skydda civilbefolkningen. Inget mer. NATO fick inte ta ställning i konflikten, inte gå in med marktrupper och definitivt inte beväpna ena sidan i konflikten. Redan från början tänjde NATO på sitt mandat genom att inte bara se till att Khadaffilojalister höll sina flygplan på marken, utan även bomba dem. Efter hand överträdde NATO mandatet allt mer tills hela insatsen till slut inte längre kunde betraktas som något annat än en laglös operation. Något som både Kina och Ryssland påpekade med full kraft.

Konsekvens av ett överträtt mandat

När samma västländer nu försöker få igenom en liknande resolution mot Syrien säger Kina och Ryssland bestämt nej med hänvisning till de grova övergreppen på resolution 1973. Konsekvensen av att NATO överträdde sitt mandat i Libyen är alltså att det nu blivit mycket svårare att få igenom en ny resolution i säkerhetsrådet.

Övergångsrådet. En brokig samling som beväpnats av väst.

Övergångsrådet

I Libyen då? Jo, där beväpnades och utbildades rebellerna (senare ”övergångsrådet”, NTC) av hemliga specialförband som strandsattes redan i början av kriget (men inte blev känt förrän i somras). Rebellerna hade aldrig kunnat rubba Khadaffi utan stöd från väst. De tiotusentals dödsoffer som striderna krävde, de flesta civila, är en direkt konsekvens av att NATO överträdde sitt mandat. Men chanserna att någon från NATO kommer ställas till svars är små till obefintliga.

Vilka är då rebellerna? De består av en brokig mix av olika klaner med olika lojaliteter, vissa av dem extrema islamister. Det som höll dessa falanger samman var motståndet mot Khadaffi. Nu när deras gemensamme fiende är borta är det bäddat för inbördeskrig.

Vapen på vift

Faktum är att den organisation som USA fört ett globalt krig mot det senaste decenniet, al-Qaida, aldrig funnits i Irak, men de har varit obehagligt närvarande i Libyen. Närmare bestämt bland USAs hejdukar (rebellerna), en offentlig hemlighet.. Det absurda i sammanhanget är att de vapen som USA och Storbritannien beväpnat al-Qaida med i Libyen redan börjat sippra ut ur landet, till al-Qaida i andra länder, där samma vapen används mot både USA och Storbritannien. Och allting betalas med lånade pengar som framtidens skattebetalare förväntas betala tillbaka..

Min retoriska fråga är; på vilket sätt skyddas civilbefolkningen i Libyen av detta? Svaret är naturligtvis; inte alls. Resolutionen från FN har NATO lämnat långt bakom sig. Den försvann i dammolnen från hellfire-missilerna och fosforbomberna.

Den mest bisarra dagen

Ta bara Khadaffis sista dag i livet, som blev krigets kanske mest bisarra dag.

Lojalister försvarade staden Sirte från NATO som bombade dem från luften, medan undersåtarna (rebellerna) angrep lojalisterna på marken. Till sist gav Khadaffis lojalister upp och började fly från Sirte. Då bombade NATO den flyende fordonskolonnen (som skyddas bäst med bomber enligt NATOs tolkning av FN-resolutionen). I kolonnen fanns Överste Khadaffi själv, som överlevde bombardemanget. Han sprang bort från vägen och tog skydd inuti ett betongrör i diket. NATOS hantlangare på marken tillfångatog honom levande.

Att avrätta en krigsfånge

Överste Khadaffi avrättades av lakejerna efter att de tagit honom som krigsfånge.

Att avrätta en krigsfånge är en grov krigsförbrytelse enligt Tredje Genèvekonventionen, oavsett om krigsfången är malaj eller president. Men det sjukaste den här dagen måste ändå vara att västvärldens ledare tävlade om vem som kunde applådera krigsförbrytelsen högst. Barack Obama, Hillary Clinton, Sarkozy, Cameron osv. Allihop höjde de denna krigsförbrytelse till skyarna (vilket självklart säger mer om dem än om Khadaffi).

Martyr?

Men låt oss titta på vad Khadaffi själv egentligen gjorde denna dag. Jag klipper in ett par citat (sign. ”Lars”) från ett internetforum:

”Gadafi kunde ha flytt till ett angränsande land när han ville. Men han stannade kvar och slogs för sitt land till sista andetaget! Det är hjältemod. Till skillnad från att sitta framför datorn och hylla en annan människas död, som vissa presidenter och premiärministrar gör. Det är fegt och omänskligt. Varje människas död är en tragedi. Inte minst en människa som skulle varit huvudperson i den viktigaste rättegången i Libyens historia.”

Ett till:

”De [rebellerna] avrättade honom efter gripandet utan att ge honom chansen att försvara sig i en rättegång. Det är en indikation på vilken typ av människor vi har att göra med. Frihet är raka motsatsen till vad som väntar för Libyen är jag rädd. Till och med Ceausescu, som var mycket värre än Kadaffi, fick en rättegång innan han avrättades.”

Två intressanta poänger här. För det första riskerar de blodiga bilderna på Khadaffi, tillsammans med det faktum att han faktiskt stred till sista andetaget, att göra honom till martyr. Sen har vi det faktum att han aldrig fick chansen att försvara sig i en rättegång.

Lydstatsdemokrati

Det lämnar smolk i glädjebägaren till och med hos de mest entusiastiska optimisterna, som tror att något gott kan komma ur det här, som demokrati (eller kanske en kanin som hoppar upp ur en hatt). Libyer firade en masse på Tripolis gator igår. Men är det faktum att Libyen nu i praktiken blir en amerikansk koloni verkligen något att fira?

Jag känner sorg och medkänsla för de Libyer (och västerlänningar med för den delen) som verkligen tror att Libyen ska bli en demokrati nu. De har inte lärt sig att ordet demokrati i detta sammanhang inte har med det politiska styret i landet att göra. Nej, för NATO är ”demokrati” bara ett kodord för att lydstatens ledare i varje ögonblick förväntas göra exakt vad USA begär av dem. Inget annat.

Annonser

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i Dingding, Historia, konspiration, Paranoia, Politik, Religion. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Överste Khadaffi är död

  1. *** skriver:

    The European Union and America owed 200 billion Libyan state … dollars for the delivery of oil! In 2012 the concession stand of major oil companies that claim to Libyan oil. Gaddafi demanded repayment and threatened … that otherwise enter into intergovernmental agreements with other countries and companies. Therefore, there has been an unprecedented destruction of Libya. Does the Libyan citizen had reason to rebel against the regime of Muammar el Gaddafi? I think not … If we look at the Libyan people and the standard benefits offered by the state were very nice and easy life: – They lived like little gods. Libya has 6.5 million inhabitants, has 14 million registered cars – If someone wants to study in any country in the world he submits an application and the State shall provide a flat, food, car, free education and a monthly stipend of 2,300 dollars – In Libya are not paying water, electricity, gas and taxes, and loans are given without interest. – If, within five years you can not pay back the loan, the state it is written off or returned to you. – If you want to buy a car, you give 20-30% of the price, and the rest subsidized by the state. In Libya, for $ 10 you can buy 85 gallons of gasoline or oil. In Libya, the food is almost free, 10kg of bread costs $ 0.15. In Libya their citizens do not do physical work, all foreigners. – Libyans are not going to work on the wide world because they have a need. In Libya, no citizen is not ejected or was denied an apartment or car because they could not repay the loan, which is not uncommon for these so-called democratic countries that have cracked down on Libya and Serbia, which tends to follow. Frankly, I regret Libyan people as they will be converted into wage labor, it will work for $ 100 and where the benefits will be all abolished, and about how pleasant life will be lived only dream … A few facts about life in Libya under Gaddafi: – interest-free loans – in the course of the study receive the average salary for that occupation, – if you do not find a job after graduation, the state pays you to work as a profession, – after the entry into marriage, the state given an apartment or house – buying cars at factory price, – do not owe anyone a cent, – the European Union and the Libyan state of America owe $ 200 billion! – Free health care (a nurse to each patient), and education – 25% of highly educated people.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s