Solen i forntiden

Vår andefattiga tid sticker ut jämfört med forntiden. Ja, jämfört med de flesta tidigare kulturer. De hade gemensamt att folk levde i en magisk föreställningsvärld där människoanden hade en betvingande kraft över materien, särskilt om den skaffade sig bundsförvanter bland ännu mäktigare andar än människans. Mäktigast av alla bundsförvanter var naturligtvis solen. Om detta vittnar Zodiaken. Följ länken för Manly P. Halls djuplodande berättelse. Längst ner på sidan återfinns ”Hermes Trismegistus” bild av Zodiaken:

 

Zodiak från Oedipus Aegyptiacus, 1652. Inspirerad av Kaldeisk astrologi, Hebreisk kabbala, Grekisk mytologi, Pytagoraeisk matematik och arabisk alkemi.

Jämför med den här Zodiaken från 700-talets Byzantinum (Östrom):

 

Ptolemys astronomiska tabell - Zodiaken - från Byzantinum, 700-tal. Kristus åker i sin solvagn i mitten omgiven av Zodiakens 12 tecken (och de 12 lärjungarna).

Solen har i alla tider och kulturer varit en viktig symbol. Ibland avbildas den som en strålkantad cirkel, på gamla hällristningar som ett fyrdelat solhjul och ofta tillsammans med en liten solvagn. Detta återkommande tema hittas både i de babyloniska, egyptiska och grekisk/romerska kulturerna. De tänkte sig att solen åkte sin dagliga öst-västliga tur över himlen i en vagn dragen av t.ex. hästar eller lejon.

Astronomisk Matematik

Solen tog inte bara dagsturer, den hade även en längre cykel som varade ett år. Vintersolstånd, vårdagjämning, sommarsolstånd och höstdagjämning. Dessa fyra tidpunkter delar in året i fyra kvadranter och symboliseras av det fyrekrigta solhjulet. Zodiaken är egentligen bara en mer detaljerad variant där varje kvadrant innehåller tre stjärnbilder. Över året står solen c:a en månad i var och en av Zodiakens tolv stjärnbilder. Delas varje stjärnbild i tre underavdelningar blir resultatet 12*3 = 36 avdelningar. Dessa är avbildade i den yttersta ringen i den översta Zodiaken. Delas varje sådan underavdelning i ytterligare 10 underavdelningar fås 360 grader där varje grad motsvarar ungefär ett dygn. Det är faktiskt det som är den historiska orsaken till att en cirkel än idag brukar delas in i 360 grader och det är de 12 ”husen” (stjärnbilderna) som ligger till grund för den moderna indelningen av året i 12 månader. Det tar också ungefär ett månvarv för solen att röra sig genom ett ”hus”, alltså en månad (därav ordet månad). Jag skriver ungefär eftersom det uppstår ett fel på lite drygt 5 dygn per år om det här räknesättet används.

De som behärskade dessa beräkningar ansågs inneha magiska kunskaper och anlitades ofta av adeln för att sia om framtiden genom att skåda i stjärnorna. Manly Hall skriver:

Det är svårt för oss att förstå vilken djupgående effekt studier av planeterna, stjärnorna och konstellationerna hade på antikens religioner, filosofer och vetenskaper. Persiens magiker (vise män) kallades inte utan anledning för stjärnskådare (eng. Stargazers). De gamla egyptierna hade en särställning med tanke på deras djupa kunskaper i att beräkna himlakropparnas rörelser och deras inflytande över nationers och individers öden. Fornlämningar av primitiva astronomiska observatorier har upptäckts i alla delar av världen, men i många fall känner dagens arkeologer inte till dessa strukturers syfte.

Hällristningar

 

Hällristning från Högsbyn, Tisselskog. Visar bl.a. ett skepp som bär ett fyrekrigt kors (solhjul).

Istället för att själv svamla om hällristningar citerar jag Gustaf Näsström om solsymbolernas betydelse i hällristningar från bronsåldern:

Solsymbolen framställs dragen av häst och hjort eller buren av ett skepp. Stundom bör dessa solbilder fattas som avbildade kultföremål. En liten solvagn med förspänd häst, tydligen använd i fruktbarhetsgagnande solriter, har hittats i Trundholm i Danmark, och det på en vagn placerade solskeppet (”carrus navalis”) förekommer alltjämt i urgamla vårfestprocessioner i Medelhavsländerna och är sannolikt upphovet till namnet karneval, i kristen tid omtolkat som ”carne vale” eller fastlagens farväl till köttet.

Astroteologi

 

Solguden Apollo omgiven av mandorlans strålkrets, inte obekant från medeltida avbildningar av Kristus.

Notera också att kristendomens heliga dag är söndag, solens dag. I den byzantinska Zodiaken ovan avbildas Kristus i en solvagn, inte helt olikt Helios/Apollo som också red över himlen i en solvagn varje dag. Liknande motiv återfinns som sagt i många kulturer, bland annat hällristningar här i norden, i gamla Egypten och i det gamla Babylon. Det är inte särskilt långsökt att föreställa sig att Jesus i den tidiga kristendomen kan ha varit en symbol för solen och inte en fysisk person. Denna tolkning kallas för övrigt Astroteologi.

Jordaxelns Precession

Solen seglar alltså över himlen varje dag och över året färdas solen genom solhjulet. Men det finns ytterligare en cykel som är ännu längre. Den beror på jordaxelns precession. Denna cykel är c:a 25800 år och kallas det platonska året (eng. Great Year eller Platonic Year). En effekt av den är att vårdagjämningspunkten långsamt förskjuts genom Zodiaken. Efter 25800 år är den tillbaka där den började. Solen sägs ”stå” i det stjärntecken den stiger upp i under vårdagjämningen (runt 20:e mars). De senaste 2000 åren har solen stått i fiskarnas tecken. Om c:a 100 år kommer den att gå över i vattumannens tecken. Eftersom det finns 12 stjärnbilder står solen 25800/12 = 2150 år i varje tecken. Den tiden kallas en tidsålder (epok, era eller eon, eng. age). Astrologiskt befinner vi oss just nu i fiskarnas tidsålder och kommer snart att gå över i vattumannens tidsålder (Age of Aquarius). Religiösa brukar förknippa kristendomen med fiskarna och dra stora växlar på att vi snart kommer lämna fiskarnas tidsålder. Innan fiskarnas tidsålder stod solen i vädurens tecken och de som förknippar kristendomen med fiskarnas tecken brukar också förknippa judendomen med vädurens. Enligt den skolan skulle då judarnas tidsålder varit c:a 2100 år före kristus till år 0 och sedan skulle de kristnas tidsålder tagit över. Men vad händer i så fall härnäst? Vilken religion förknippas med vattumannen?

Annonser

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i Etymologi, Idéhistoria. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Solen i forntiden

  1. Ping: Den längsta natten « Arkeoblog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s