Att vika sig eller inte vika sig

En fiktiv dialog i ett post-modernt, pre-totalitärt Sverige

Annika och Robert var vänner. De var inte ett par men det fanns någonting speciellt mellan dem. En ärlig och förutsättningslös vänskap brukade Annika tänka. Hon satt framför datorn den här kvällen och försökte bestämma sig för vilken bok hon skulle köpa till semestern, när det plötsligt ringde på dörren. Det måste vara Robert tänkte hon. Hennes instinkt hade inte svikit henne. Hon öppnade och en glad Robert steg in. Han tog av sig den slitna jeansjackan med det där fåniga tygmärket. Något slags punkband var det visst, det kom hon ihåg att han sagt förut och Annika försökte övertala honom att genast ta bort det. Men hennes övertalningsförsök misslyckades.

Hon gick in i köket för att sätta på lite te medan Robert gick direkt till datorn. ”Tittar du på böcker” ropade han mot köket. Javisst, svarade Annika. Man måste ju ha någonting att fördriva tiden med på semestern.

Men vad är det för sida du är inne på egentligen, undrade Robert. Den ser lite skum ut, du vill väl inte avvika från konsumtionsnormen, sa han skämtsamt. Annika kom in med tekopparna på en bricka. Jag hajar piken log hon. Men du vet, jag har ingenting emot att bli övervakad. Mig och mina katter får de övervaka hur mycket de vill, vi har inte gjort någonting fel.

Robert såg finurligt på henne och tänkte att bollen var serverad. Inte gjort någonting fel säger du? Det tänkte nog fångarna i Gulag också. De hade inte heller gjort någonting fel men ändå satt de där i sitt armod och svalt. Vi har tur som bor i en västerländsk demokrati där man kan gå in på skumma hemsidor och köpa böcker utan att hamna i arbetsläger.

Du har allt en skruv lös du, skrattade Annika. Men det gör ingenting, det är just det som jag gillar med dig.

-Än så länge, sade Robert.
-Vadå än så länge, undrade Annika.
-Vi lever i en demokrati än så länge, sa han och tittade drömskt rakt igenom henne. De senaste åren har molnen tornat upp sig på himlen. Jag är inte så säker på att vi kommer leva i en demokrati för evigt.
-Fåna dig inte, skrattade Annika nervöst. Du menar väl inte att tankepolisen ska komma instövlande helt plötsligt bara för att jag går in och köper fel bok på internet?
-Inte plötsligt, svarade Robert och nu tittade han direkt på henne. Förändringen går steg för steg, tassande bort från demokrati precis så långsamt att du inte märker det. Om vi inte säger ifrån har de små stegen till slut fört oss dit.
-Vart? undrade Annika.
-Dit, där tankepolisen när som helst kan komma instövlande.

Annika tittade på Robert och låtsades vara sträng: Du får sluta umgås med de där piraterna. Det är inte bra för dig!

Robert brukade alltid vara glad. Men den här gången kände Annika att något var annorlunda. Robert såg på henne med en allvarlig min som hon aldrig sett förut och sade:

När jag är gammal och står inför döden – även om samhället sen länge förvandlats till en polisstat – vill jag ändå kunna se mig själv i spegeln och säga till mig själv att jag i alla fall gjorde någonting för att hejda polisstaten. Tänk om jag står framför spegeln och har kastat bort hela mitt liv på meningslös men lättsam underhållning, så jag slapp tänka. Nej, jag kommer inte låta det ske! Ska Sverige förvandlas till polisstat så kommer det i alla fall inte ske utan att jag försökt göra motstånd. Att gå med i det där partiet, det var det bästa sättet jag kunde komma på.

Annika kände ett styng av medlidande inombords och sade tydligt till Robert:

Men, du förstår du väl att det inte spelar någon roll om du gör motstånd eller inte. Polisstaten marscherar lika taktfast ändå. Det är lönlöst att göra motstånd. Tänk efter. Är det inte bättre att böja sig för vinden när stormen kommer för att sedan resa sig igen när det blåst över? Om du försöker stå upp och göra motstånd hela tiden kommer stormen att knäcka dig.

-Ja, det kanske den gör, sade Robert. Men då knäcks jag i alla fall med anständigheten i behåll.

Advertisements

Om albertveli

Grävande programmerare.
Det här inlägget postades i humor, Piratpartiet, Poesi, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s