Snöjungfrun

De förkristna slaviska folken brukade göra figurer av snö, ibland snögubbar, men oftast snöflickor. Både barn och vuxna gjorde snöfigurer för att skydda sig från onda andar. Enligt legenden kunde snöflickor ibland förvandlas och bli till levande flickor. Om just en sådan snöfigur handlar legenden om Snöjungfrun, Snegurochka (rys.) / Snezana (sydsl.).

NÖJUNGFRUN var dotter till
Vackra våren och gamle Frostnäsa.
Hon växte upp i sin fars isrike
tills hon fyllde sexton, för att
inte solguden Jarilo skulle se henne
och få henne att smälta bort.

Sent en vinter, när hennes föräldrar
träffades, grälade de om Snöjungfruns
öde. Hennes mor ville att hon skulle
bli fri, men fadern var rädd för solen.
Till slut bestämde de sig för att
överlämna henne till ett gammalt barnlöst
par, en skogshuggare och hans fru.

En morgon vandrade det gamla paret i
den snötyngda skogen. ”Vi har inga barn,
men vi kan göra en snöflicka!” sade
skogshuggaren. De började rulla snöbollar
och efter en stund hade de byggt en
snöflicka, vackrare än ord kan beskriva.
Det gamla paret tittade på snöflickan
och blev ledsna, ”om vi bara hade en
egen flicka” sade gumman.

Till deras förvåning rodnade snöflickans
läppar och ögonen öppnades, varefter hon
klev ut ur snön som en livs levande flicka.
”God dag vänner, var inte rädda! Jag ska
vara er en god dotter och betrakta er som
min mor och min far.”

”Min kära dotter, du får som du önskar,”
sade skogshuggaren. ”Kom med oss efterlängtade
flicka!” De tog hennes vita händer och
ledde henne ut ur skogen. Medan de gick
svajade tallarna adjö och önskade henne
lycka till i livet.

Snöjungfrun växte upp snabbare än normalt
och snart började vårsolen värma landet
och fläckar av grönt gräs visade sig. Men
den unga flickan gömde sig från solen, sökte
sig till skuggan och sträckte sina vita
armar mot regnet. Föräldrarna blev oroliga,
hennes ansikte var så blekt som om inte en
droppe blod fanns där, men hennes ögon sken
som små stjärnor och hennes leende lyste
upp hela rummet.

En dag, när sommaren närmade sig, bad några
flickor Snöjungfrun att hon skulle komma ut
och leka med dem. Hon följde motvilligt med
när de plockade blommor och när de sjöng och
dansade med pojkarna i byn. Hon höll sig i
bakgrunden ända tills herdepojken Lel spelade
flöjt för henne och sedan tog henne i handen
och virvlade runt med henne i dansen. Från
och med den dagen uppvaktades hon av
herdepojken, som älskade henne djupt, trots
hennes kalla hjärta. Till slut lämnade han
henne för en annan byflicka. Förkrossad ilade
Snöjungfrun till en tjärn mitt i skogen och
bad sin mor att skänka henne ett mänskligt
hjärta; ”Att få älska under bara ett kort
ögonblick är viktigare än att kunna leva för
evigt med fruset hjärta!” sade Snöjungfrun.

Modern förbarmade sig över henne och satte
en krona av liljor på hennes huvud och
förmanade henne att skydda sin kärlek från
Jarilos brännande blick.

Snöjungfrun rusade fram mellan träden,
skingrade morgondimman och smälte den
sista kvarvarande snön. En solstråle
föll på Snöjungfrun och med ett rop av
smärta bad hon Lel spela en sista melodi
för henne. Medan han spelade sjönk hennes
kropp ner i marken och kvar blev bara en
krona av liljor.

Men när ett liv försvinner kommer ett nytt.
Solskenet väckte den frusna marken till
liv med en kyss. Lel satt å sin sida och
väntade på att vintersnön skulle återge
honom hans älskade Snöjungfru.

Sadko

Här är en förkristen slavisk myt. Den nedtecknades av Afanasiev under 1860-talet och handlar om spelmannen (guslar) Sadko som spelar luta (gusli) för havsguden (tsaren i havets djup).

Sjöjungfruarna passerar revy för Sadko på havets botten

ADKO BODDE i Novgorod och
spelade luta vid de rika
köpmännens banketter. Men tiderna
försämrades, så ingen ville
längre betala för hans musik. En dag
när han gick längs flodstranden satte
han sig ner och spelade på sin luta.
Knappt hade han slutat förrän vattnet
började skumma och havsgudens mäktiga
huvud steg upp ur djupet. Han hade
njutit så mycket av Sadkos musik att
han beordrade honom att spela i hans
undervattensslott och lovade honom en
rejäl belöning efteråt.

Knappt hade Sadko tackat ja förrän
han befann sig på havets botten i
ett palats av vit sten. Mitt i salen
satt havsguden på en tron av korall.
Så snart Sadko började spela började
havsguden att dansa. Ovanför skummade
och stänkte vattnet och vågor höga som
berg rullade fram över havet och drog
stora skepp ner i djupet.

Efter en stund började Sadko bli trött
och kunde knappt spela en enda ton till.
Plötsligt kände han en hand på sin axel
och när han såg sig om upptäckte han en
vitskäggig man. Den vise mannen rådde
honom att klippa av lutans strängar så
att dansen skulle upphöra. Därefter
skulle havsguden ge honom en brud som
belöning. Men han fick inte vara för
hastig i sitt beslut. Han skulle låta
de första trehundra jungfruarna passera
och sedan den andra och den tredje —
och välja den allra sista som sin brud.
Men den vise mannen gav också Sadko en
varning; han fick inte röra vid sin brud,
för då skulle han få stanna i havets
djup för alltid.

Sadko klippte av strängarna och dansen
upphörde. Även om havsguden muttrade
över detta insisterade han på att
Sadko skulle ta emot sin belöning; han
fick välja en brud bland havsgudens
döttrar. En procession av jungfruar
passerade revy, den ena vackrare än
den andra. Sadko lät de första tre
hundra passera, och sedan nästa och
nästa. Allra sist kom Chernova, som
var den vackraste av dem alla, varefter
Sadko gjorde anspråk på sin brud.

Senare samma natt, när Sadko hade
lämnats ensam med sin nya hustru, kom
han ihåg den vise mannens varning.
Han lade sig ned utan att nudda sin fru.
Mitt i natten vände han sig dock om i
sängen och råkade nudda henne med sin
fot. Så kall var hon att han vaknade
med ett ryck.

Han upptäckte att han låg på Chernovaflodens
strand, med vänsterfoten dinglande i
det iskalla vattnet. Resten av sitt
liv var han förlamad i den foten, men
vid hans sida låg en säck med guld, och
han blev mycket rik. Det finns människor
som säger att när det stormar över sjön
eller havet, så är det egentligen
spelmannen Sadko som spelar på sin luta
och havsguden som dansar på havets botten.

Den döende tuppen

Här kommer en gammal slavisk folksaga/myt nedtecknad av Afanasiev vid mitten av 1800-talet i verket: Slavernas poetiska skildring av naturen. Dessa myter hade förts vidare via muntlig tradition under många århundraden innan de tecknades ned av Afanasiev. Den här är löst översatt av mig från engelska (som i sin tur är en översättning).

—

N HÖNA OCH EN TUPP promenerade i prästens ladugård.
Plötsligt satte tuppen en böna i halsen. Hönan
tyckte synd om honom, så hon gick till floden för
att be om lite vatten. Floden svarade: ”Gå till linden
och be om ett blad, då ska jag ge dig vatten”.

Hönan gick till linden. ”Lind, lind, ge mig ett
löv, jag ska ta det till floden och floden kommer
ge mig vatten, jag kommer att ta vattnet till tuppen, som
kvävs av en böna — han inte kan andas och han kan inte
nysa, han ligger som död!” Linden svarade: ”Gå till pigan
och be om lite tråd, då ska jag ge dig ett löv”.

Hönan gick till pigan. ”Piga, piga, ge mig lite
tråd, jag ska ta den till linden, och den kommer ge
mig ett löv, jag ska ta det till floden och floden
kommer ge mig vatten, jag kommer att ta vattnet till tuppen,
som kvävs av en böna — han inte kan andas och han kan inte
nysa, han ligger som död!” Pigan svarade: ”Gå till
kon och be om lite mjölk, sen ska jag ge dig tråden”.

Hönan gick till kon: ”Ko, ko, ge mig lite mjölk, jag
kommer att ta den till pigan, som kommer ge mig
lite tråd, jag kommer ta den till linden, och den
kommer ge mig ett löv, jag ska ta det till floden och floden
kommer ge mig vatten, jag kommer att ta vattnet till tuppen,
som kvävs av en böna — han inte kan andas och han kan inte
nysa, han ligger som död!” Kon svarade: ”Gå till drängen och
be om lite hö, då kommer jag ge dig mjölk”.

Hönan gick till drängen: ”Dräng, dräng, ge mig lite
hö, jag ska ta det till kon, som kommer ge mig lite mjölk;
Jag kommer ta mjölken till pigan, som kommer ge mig
lite tråd, jag kommer ta tråden till linden som kommer
ge mig ett löv, jag ska ta lövet till floden och floden
kommer ge mig vatten, jag kommer att ta vattnet till
tuppen, som kvävs av en böna — han inte kan andas
och han kan inte nysa, han ligger som död!” Drängen
svarade: ”Gå till smeden och be honom smida en lie. Då
kommer jag ge dig höet.”

Hönan gick till Smeden: ”Smed, smed, smid mig en lie, jag
ska ta den till drängen som ska ge mig hö; jag
kommer ta det till kon, som kommer ge mig lite mjölk.
Jag kommer ta mjölken till pigan, som kommer ge mig
lite tråd, jag kommer ta tråden till linden som kommer
ge mig ett löv, jag ska ta lövet till floden och floden
kommer ge mig vatten, jag kommer att ta vattnet till
tuppen, som kvävs av en böna — han inte kan andas
och han kan inte nysa, han ligger som död!” Smeden
svarade: ”Gå till Laia* och be dem om lite kol. Då
kan jag smida en lie åt dig.”

Hönan gick till Laia: ”Laian, Laian, ge mig lite kol, jag
kommer ta det till smeden, som ska smida mig en lie; jag
ska ta lien till drängen som kommer ge mig hö. Jag
kommer ta det till kon, som kommer ge mig lite mjölk.
Jag kommer ta mjölken till pigan, som kommer ge mig
lite tråd, jag kommer ta tråden till linden som kommer
ge mig ett löv, jag ska ta lövet till floden och floden
kommer ge mig vatten, jag kommer att ta vattnet till
tuppen, som kvävs av en böna — han inte kan andas
och han kan inte nysa, han ligger som död!” Laianen
gav barmhärtigt hönan lite kol. ”Tack herrn!”

Hönan tog kolet till smeden, som gjorde en lie. Hon
tog lien till drängen som gav hönan hö. Hönan
tog höet till kon. Kon gav hönan lite mjölk som hon
tog med sig till pigan. Pigan gav tråd till hönan som tog
tråden till linden. Hönan fick ett blad från trädet, hon
tog bladet med till floden och fick där lite vatten. Till
slut tog hon vattnet till tuppen. Men han låg där alldeles
stilla, varken flämtandes eller andandes. Han hade kvävts
till döds av en böna!

*Invånarna i byn Laia vid floden Dvina bröt en gång i tiden kol till smederna i Archangelsk hamn.

Haagism

Via facebook kommer nyheten att Haagism äntligen blivit erkänd som officiell religion i Sverige.

- Censurera och sprida Haagtribunalens dogmer är våra viktigaste trossatser, säger Ärkehaaguiten Maciej Palme.

Haagism, som utövats och spridits i Sverige i nästan två decennier, har nu äntligen fått ett formellt godkännande och blivit erkänd som religion i Sverige efter beslut i kammarkollegiet. Det Missionerande Haagistsamfundet har kopplingar till Bonnierhuset och postadressen är c/o Soros Jugend, Humanitära bombningars allé 11 C.

- Men vi har egentligen inga andra kopplingar till Bonnierhuset än att vi har många överlappande medarbetare, förklarar Christian Zaremba, samfundets andre man och påpekar att man numera har väldigt många pilgrimer hos Schibsted och inte minst bland det som fortfarande kallas ”vänstern” där det tidigare fanns en del inbitna haagoskeptiker som tvivlat på dogmerna.

- Dessa, haagofober och antihaagister, förnekare av vår religionsfrihet är numera antingen uppsagda eller nedtystade, konstaterar en from och förnöjsam Zaremba.

Haaguiternas mässor börjar alltid på samma sätt – genom att prästen ropar ut ”Sorosu akbar!”, och avslutas med ”Sieg Haag!”.

Inkvisitorns bön

Inkvisitor vår, som är i Haag. Helgat varde ditt namn.
Tillkomme din världsliga makt. Ske din vilja så som i luften så ock på marken.
Vårt världsliga straff giv oss i dag.
Och förlåt oss våra irrläror, såsom ock de som bombat humanitärt förlåter sina legitima mål.
Och giv oss vår månatliga flygförbudszon.
Och inled oss icke i haagofobi, utan fräls oss ifrån sanningen.
Sieg Haag.

Att hyra en PDF

Här om dagen testade jag en tjänst för att hyra en artikel bakom en betalvägg (man kunde testa tjänsten och hyra en fil gratis).

När man hyr en artikel får man tillgång att läsa den online via webbläsaren under ett visst antal dagar och det går inte att spara hem texten. Jag frågade mig om det verkligen var helt omöjligt att spara hem texten och började experimentera. Visst, det gick inte att kopiera text från skärmen. Förmodligen hade den rendrerats till en bild innan den visades i webbläsaren. Istället för att gräva djupare i hur det fungerade tog jag istället en skärmdump när jag hade första sidan uppe. Sen scrollade jag till nästa sida och tog en ny skärmdump osv. Det blev 16 sidor totalt och 16 png-bilder.

För att läsa ut text från bitmap-bilder används en teknik som kallas OCR (Optical Character Recognition). Efter lite sökning kom jag fram till att det bästa open source/free software alternativet verkade vara tesseract (Apache 2.0 License). Jag testade att installera via pakethanteraren i gentoo men det funkade inte alls. Programmet krashade med en segfault. Samma sak hände under macports. Men jag fick det att funka genom att ladda ned källkoden till den senaste versionen (svn co http://tesseract-ocr.googlecode.com/svn/trunk). Då visade det sig att tesseract beror på biblioteket leptonica och det fanns inte ens till gentoo (dock finns det i macports och funkar där). Efter att installerat först leptonica och sen tesseract från källkod så funkade det … nästan. Man fick kopiera språkfilerna till katalogen share/tessdata också. Sen funkade det faktiskt, men bara för tif-filer.

Nästa problem var att det blev en hel del skräptecken. Då fick jag en snilleblixt och tänkte att jag klipper ut endast texten och dessutom skalar upp den till dubbel storlek. Eftersom texten hamnade ungefär på samma plats på varje sida gjorde jag ett scheme-script till gimp så att jag skulle slippa göra samma sak 16 ggr.

#!/bin/sh

# Take image $1, crop it at rectangle (80,20) 772x1200
# and double the size to 1544x2400.
# Save as $2.

ORIGIN_X=80
ORIGIN_Y=20
W1=772
H1=1200
W2=$((${W1} * 2))
H2=$((${H1} * 2))

# Check arguments
if ! test -f "$1"; then
    echo "Usage: $0 <in.png> <out.tif>"
    exit 1
fi

# Gimp script interpreter (script_fu or python_fu)
intr='plug-in-script-fu-eval'

# Script-Fu script.
fu="\
  (let* ((image (car (gimp-file-load RUN-NONINTERACTIVE \"$1\" \"$1\"))) \
  (drawable (car (gimp-image-get-active-layer image)))) \
  (gimp-image-crop image $W1 $H1 $ORIGIN_X $ORIGIN_Y) \
  (gimp-image-scale image $W2 $H2)
  (gimp-file-save RUN-NONINTERACTIVE image drawable \"$2\" \"$2\") \
  (gimp-image-delete image))"

gimp -i --batch-interpreter $intr -b "$fu (gimp-quit 0)" || exit 1

Det går lika bra att klippa ut texten från skärmdumpen manuellt i gimp (markera och välj image->crop to selection) och sen skala upp via menyn image->scale image och till sist spara den nya bilden (med ändelsen .tif så att tesseract kan läsa den).

Efter detta funkade tesseract perfekt. Kommandot:

tesseract bild.tif bild -l eng

skapade en närmast perfekt bild.txt. Jag behövde endast fixa till fotnoterna (som var skrivna med en mindre font). Upprepa för alla bilder.

Krigsteater – Iran

Situationen kring Iran blir allt mer spänd. Igor Korotchenko berättar för rt att Iran visserligen skulle förlora ett krig, men att de kan tillfoga USA skada. Är USA, med sin redan krigströtta befolkning, beredda att betala priset? Enligt Korotchenko kan Iran vidta asymmetriska åtgärder som innebär att priset för en seger skulle bli för högt för USA.

Operation inringning

Vad är då en asymmetrisk åtgärd? Jo, det är att inte attackera USA öga mot öga i Iran utan istället attackera amerikanska intressen på andra håll. T.ex. kan Iran attackera amerikanska baser och militära installationer i regionen. De kan använda Hamas, Hizbollah och andra radikala rörelser som står redo att stödja Iran. De kan också destabilisera situationen i Irak. Iran har till och med hotat att använda självmordsbombare ur den Iranska diasporan. Enligt president Ahmadinejad har de 55.000 självmordsbombare utplacerade över hela världen, inklusive Sverige, som är redo att skrida till handling om Iran attackeras.

Jag kan bara hålla med analytikern om att det vore idiotiskt att attackera Iran. Dessutom är Iran moraliskt överlägsna (förutsatt att fred är positivt och krig är negativt). USA har startat i snitt ett krig vart annat år sedan berlinmurens fall medan Iran inte har startat ett enda krig på över 100 år. Jag tycker Sverige ska stödja fredliga nationer och fördöma krigiska nationer. Det allra sämsta man kan göra är att använda folkpartistiskt dubbeltal och nyspråk för att få krig att framstå som något bra och moraliskt. Glöm aldrig att fred är moraliskt överlägset krig i alla avseenden och krig blir aldrig fred, oavsett hur många ggr folkpartiet upprepar det.

Hjälpte Tito USA till månen?

Döm själva..

Hacket mot Stratfor

Stratfor är en oberoende firma som gör analyser av den geopolitiska situationen i olika länder runt om i världen. Särskilt i aktiva och potentiella konfliktzoner. Jag har nämnt dem tidigare, men nu är de aktuella igen i.o.m. att de hackades av Anonymous. Personer som är intresserade av Stratfors analyser kan prenumerera på deras analyser via e-post och betala för detta med kreditkort. Anonymous kom över hela databasen med alla som någonsin prenumererat på stratfors nyhetsbrev och 75.000 av dem har publicerats med all information, inklusive kreditkortsnummer och cv-kod. Övriga 800.000 återfinns ”endast” med e-post och md5-hashat lösenord.

Databasdumpar över liknande hack publiceras varje dag. Skillnaden den här gången är digniteten på användarna. I dumpen återfinns miljonärer, ambassadörer, UD, regeringen, tankesmedjor, Non Governmental Organisations (NGO, aka VGO, Very Governmental Organisations), representanter för olika multinationella företag, investmentbolag, placerare, banker osv.

Som ni förstår är det här hett och tonårsgruppen som kallar sig Anonymous tog direkt avstånd från attacken. Nu misstänks seriösare aktörer ligga bakom hacket.

Jag är inte särskilt intresserad av vem som ligger bakom, däremot mer intresserad av själva filerna. De innehåller drygt 860.000 krypterade lösenord. Här är en bra analys av lösenorden. 75% av lösenorden är alltså automatgenererade. Även om det inte nämns i analysen går det att läsa mellan raderna att programmet pwgen använts för att generera lösenorden.

För att knäcka dem då? Det snabbaste är att använda grafikkortet. Förmodligen är det oclHashCat-plus du ska titta närmare på om du är intresserad av detta.

Kör man på datorns CPU är det bästa programmet John the ripper. Med kännedom om hur automatlösenorden genererats går det att mha pwgen skapa en lista med 1 miljon liknande automatgenererade lösenord (spara undan din original-john.pot om du använt programmet tidigare):

pwgen -1cn 8 1000000 | sed 's/^/:/' > john.pot

Använd sedan denna lista (john.pot) för att skapa ett john-charset som är optimerat för just pwgen:

./john -make=pwgen.chr

Redigera till sist john.conf för att optimera pwgen mode ytterligare. Lägg till:

[Incremental:pwgen]
File = $JOHN/pwgen.chr
MinLen = 8
MaxLen = 8
CharCount = 62

Klart. Sen är det bara att köra igång john med kommandot:

./john -i=pwgen stratfor.hashes

och vänta…

Filen stratfor.hashes skapas genom att välja ut två fält separerade med : och md5-hashen i fält 2. I första fältet kan det stå vad som helst, t.ex. e-post eller användarnamn. Detta kan åstadkommas med excel, eller coolare med awk, eller uebercoolt med sed…

Övriga 25% är de som användarna själva ändrat. Merparten av dessa kan knäckas med metoder som beskrivs i dokumentationen för JtR och oclHashCat. Många ordlistor, regler och slutligen brute force. T.ex. kan två ordlistor kombineras så att alla kombinationer av ord i bägge testas, hybrider kan t.ex. vara alla ord i en lista med en mask före eller efter (mask kan tex vara alla kombinationer av 4 siffror eller liknande). Läs dokumentationen för mer information.

För att välja ett säkert lösenord bör det vara minst 10 tecken långt och inte bestå av ord som finns i några ordlistor eller vanliga kombinationer på tangentbordet (t.ex. qwerty123, 123qweasdzxc, q1w2e3r4 osv). Det bör inte heller vara en kombination av två ord som bägge finns i ordlistor.

—

Uppdaterat.

Jag fick frågan om hur kommandot för oclHashcat-plus ser ut för 8 tecken stora, små och siffror, blandat. Det blir:

./cudaHashcat-plus32.bin --gpu-watchdog=95 -a 3 stratfor.hash -1 ?d?l?u ?1?1?1?1?1?1?1?1

Först kommer programnamnet. Andra argumentet är en flagga som säger att programmet ska avbrytas om grafikkretsen blir varmare än 95 grader. Tredje argumentet betyder attackmod 3 (brute force). Sedan filen med md5-hasharna och till sist brute force masken. ?d betyder siffror (digits), ?l små bokstäver (lower case) och ?u stora bokstäver (upper case). Den kombinationen kallas 1 och åtta stycken ?1 betyder då alla kombinationer av åtta tecken där varje tecken är antingen en siffra, liten eller stor bokstav.

 

 

 

Debatten om SVT fortsätter

I höstas visade SVT:s Dokument Utifrån en omdebatterad norsk film om bosnienkriget, Staden som offrades. Det som var annorlunda med den här filmen var att den visade kriget ur en annorlunda synvinkel än den vi är vana att se. Filmen försökte nå bortom den förenklade svart-vita bilden ”dumma serber mot oskyldiga offer”. Detta har väckt starka reaktioner och jag blev förskräckt när jag såg vilket hat som släpptes lös, bl.a. på newsmill, svt-debatt, dagens opinion och till och med i SR-programmet medierna. Hatet riktades mot serber i allmänhet och inte minst mot SVT, framför allt mot redaktionschefen på Dokument Utifrån (Axel Arnö) och chefen för hela SVT (Eva Hamilton). Det verkar som det är fritt fram att uttrycka oresonligt hat i svensk media så länge hatet riktas mot serber. Folk som inte visar upp tillräckligt hat mot serber verkar också gå bra att hata. Jag ger inga länkar eftersom jag tycker allt detta hat är osmakligt. Däremot kan jag länka till en ny debattartikel som, liksom jag, försvarar SVT och tyckte det var bra att filmen visades.

Jag vill också betona att jag inte har några djupare kunskaper om händelserna i bosnienkriget, men jag tycker ändå att SVT måste kunna visa filmer som belyser konflikter ur olika synvinklar utan att hela h-vetet ska behöva braka loss.

Peace out.

—

1. Länk till debattartikeln.

2. Länk till själva filmen.

Kerubens Hymn

Jag lyssnade på religiösa låtar under julhelgen och fastnade för den finstämda Cherubicon, eller Cherubens Hymn, av Tchaikovsky.

Det är den primära änglasången i den ortodoxa kyrkan (och finns i flera varianter). Änglarna delas in i olika hierarkier.

Serafimängel med 6 vingar och flammande utstrålning

 Högsta hierarkin

1. Serafim – Hierarkin av änglar som står närmast Gud. De har sex vingar och tack vare sin närhet till Gud påminner de om flammande eld.
2. Cherubim – Dessa änglar har många ögon och står näst närmast Gud. De strålar av Guds ljus och visdom och av insikt i Guds mysterier. Namnet Cherubim betyder djup insikt och deras uppgift är att sprida upplysning.
3. Thrones – Gudbärare. Bär upp Guds intellektuella tron (inom sig) och är osynligt förenade med Gud själv.

 Mellanhierarkin

4. Dominions – Dominerar över änglarna under dem. De tjänar frivilligt och med glädje Gud och hjälper människor att kontrollera sina sinnen och styra över sin egen vilja och frestelser.
5. Kraftänglar – Kallas så därför att de har makt över ondskan och att avvisa den ondes frestelser.
6. Förtjänster – De här änglarna är uppfyllda av gudomliga förmågor för att snabbt kunna uppfylla den allsmäktige och omnipotenta Herrens vilja. De arbetar med mirakel och ger Guds helgon förmågor att utföra mirakel, som att bota sjukdomar och skåda in i framtiden. Dessutom stärker de människors tålamod så att de kan bära motgångar med värdighet och ödmjukhet.

Lägsta hierarkin

7. Principaliteter – Har kommando över de lägre änglarna och kommenderar hur de ska uppfylla gudomliga direktiv. De leder universum, kungariken, prinsdömen, folk och nationer som alla har sin egen principalitet.
8. Ärkeänglar – Kommer med goda bud och avslöjar Guds vilja till människor via de lägst stående änglarna. Det finns 13 ärkeänglar. Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, Selafiel, Jehudiel, Barachiel, Rakel, Jeremia, Anael, Jofiel, Zadkiel samt den fallne ljusbäraren och morgonstjärnan Lucifer. Många texter nämner bara de sju första av dessa (som då kan sammankopplas med varsin veckodag och planet) och katolska kyrkan endast de tre första medan protestanterna enbart nämner den allra första, Mikael.
9. Änglar – Ordet ängel betyder budbärare och det är dessa lägst stående änglar som framför gudomliga budskap till människorna.

Ordningen på änglarna i mellanhierarkin varierar mellan olika källor. Se wikipedia.

Synaxis av de nio kroppslösa krafterna

De nio typerna av änglar kallas även de kroppslösa krafterna från himlen.

Inom Judaismen fanns ursprungligen 10 typer av änglar. Talet 10 har djup symbolisk betydelse inom judisk mysticism (Kabbala) där det representerar ordningsnumret för den första bokstaven i Guds namn (Tetragrammaton) i det hebreiska alfabetet. Det finns olika skrifter som listar dessa 10 änglaordningar. Inom den ortodoxa kristendomen finns 9 typer och siffran 10 fullbordas genom att kompletteras med själarna hos de som blir frälsta under lammets blod.

Kategoriseringen av änglarna gjordes av Dionysios i hans verk The Celestial Hierarchy.

Varje person tilldelas även sin personliga skyddsängel och i en del traditioner finns också ett familjehelgon (krsna slava).